Klaga inte!

Sitter och pratar med en vän just nu.

Ofta har jag den där känslan över att jag behöver klaga och whina och tycka synd om mig själv en hel dag, bara för att jag inte fått någon uppmärksamhet av någon eller någonting. Men det är ju faktiskt så att många har det väldigt mycket värre än mig! Jag är trots allt trygg i mitt arbete, trygg i mig själv som person, jävligt trygg i min egna sexuella läggning och rätt nöjd med det mesta andra :) Ändå sitter jag och klagar och whinar och tycker att saker förstör.

Min vän blev av med sin splitternya mobiltelefon som hon fick på sin födelsedag och sin plånbok med sina pengar. Hon sitter och säger att det är riktigt synd, för hon hade varit så försiktig till och med plasten på displayen.

Plasten på displayen är det sista jag bryr mig om när någon har gått och stulit saker av mig. Jag är ju en gnällkärring, så jag måste klaga på allt. Det är egentligen ganska dumt att klaga på saker som redan skett har jag kommit fram till.

Smart du Sara :)